I Auschwitz slutade tågspåret vid gaskammaren - rent faktiskt. För första gången besöker jag koncentrationslägret. Guiden som för oss runt drar då och då efter andan och jag undrar i mitt stilla sinne hur han orkar. I slutet av vandringen när han berättar om Mengeles experiment med tvillingar säger han också att han efter en visning är helt slut. Trots att han väl visat många gånger har han svårt att få luft och han drar då och då tungt efter andan. Mitt under visningen hörs en duns och en av besökarna svimmar. Det händer dagligen säger guiden, "de äter inte frukost och kommer hit och det blir för mycket".
Hitler ville, precis som Breivik, utrota grupper av människor som han ansåg var ett hot mot hans politiska idé. Judar, romer, kristna, lärare, regimkritiker isolerades och mördades. Han siktade in sig precis som senare Breivik på barn och ungdomar, det vill säga de som för det demokratiska arvet vidare.
I gårdagens Agenda sa den norske statsministern Jens Stoltenberg att vi ska debattera. I Sverige diskuterar vi om vi ska ta debatten eller inte med Sverigedemokraterna. Modiga företrädare för de demokratiska värdena tar debatten om alla människors lika värde och rätt till liv och frihet. Där människoföraktet blir etablerad sanning går vettet ut. Jag köpte boken om Auschwitz men gömmer den längst in i bokhyllan. Där finns en outhärdlig bild av en liten treårig flicka som smutsig och med en liten brödbit i handen ser mot fotografen och hon gråter. Hon väntar med sin mamma på sin tur in i gaskammaren i leran i Auschwitz.
I Krakow ser man ännu resterna av det judiska gettot. Fortfarande frågar vi oss hur det kunde hända. Nu börjar rättegången mot ondskan i Oslo. Jag är säker på att rättegången följs i våra skolor och att eleverna bearbetar de ohyggligheter som medierna rapporterar om. Där börjar arbetet för demokratin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar